Vad irriterar Ni er på?

Irritation är hemskt jobbigt men också hemskt roligt tycker jag. Det fascinerar mig att man kan störa sig och gå igång så på enkla saker som egentligen inte spelar någon som helst roll. Eller gör det?

Jag är en person som kan gå igång något otroligt och störa ihjäl mig på saker & på personer. Jobbigt och roligt. Hur kan det vara roligt tänker säkert ni? Jo men det är ju det, finns inget jag kan skratta så mkt åt som när exempelvis en person sitter och snyter sig oavrutet på en buss med en besvärad passagerare vid sin sida. Minen på den som sitter brevid och inte alls tycker det är trevligt att höra snoret strömma ur näsan i samma näsduk varannan minut, och man ser hur störandet stiger mer och mer. Älskar det. Om inte jag är personen brevid vill säga!

Nu ska jag bjuda er på min "störa mig" topplista (Håll i er) :

1. Överdrivet positiva personer.
 Positivitet i all ära, det är superfint. MEN. Ni vet de där människorna som Alltid är överdrivet positiva. Allting är bara såååå bra HELA tiden. Åå kan inte ni bara spy ner er! Ni vet när man ringer någon (alla kommer bli "någon", visst finns det exempel men att hänga ut någon vore väl väl taskigt va?) & är hjärtligt glad över något och skall berätta något riktigt kul man gjort, så har den människan alltid (utan undantag) gjort något Ännu roligare. Typ att städa är huuur kul som helst..!(men kom igen?!) Och när det spöregnar och man är blöt in till trosorna (typ det äckligaste jag vet) är det sååå mysigt för sedan får man ju komma in och byta om till de där gossiga mjukiskläderna. Hela livet är bara såå bra, nej det är faktiskt bäst! Skulle inte önska sig något annat än att ha de precis så de har det. Eller? Har ni stött på någon sådan överdrivet positiv människa någon gång? Ni vet de där som typ aaaldrig haft ett problem (Enligt dem själva förstås, själv tror jag att dessa är de som har störst problem, främst med sig själva). Överdrivet positiva personer får hamna på första platsen för att det bara är falskt. Inget annat.

2. Överdrivet negativa personer.
Min nummer två slogs om första platsen, men dessa människor är ju åtminstånde ärliga - för ärliga. Jag blir så förbaskat trött på dessa ständigt negativa personer. Ni vet de människor som man frågar "Hur är det?" och alltid (också här utan undantag) säger "det är som vanligt" eller "sådär" (med ett tonfall som antyder, "det är mer synd om mig än barnen i afrika"). Missförstå mig inte nu, man skall absolut få säga "sådär" eller "det är faktiskt inte så bra" ibland. Absolut! Men säger man "sådär" per automatik, så som andra människor svarar "det är bra", tänker jag ibland "Kanske är dags att ta tag i ditt förbannade problem istället för att gnälla över det?" Och ibland, förlåt mig, men ibland kära överdrivet negativa personer är det faktiskt okej att ljuga, dra en vit lögn, ja det är faktiskt det. Det kallas social förmåga!

Ps Dessa personer, brukar inte sällan, heller veta riktigt när gränsen går. När det liksom är läge att sluta prata. När man inte längre känner för att snicksnacka om hur sjuk han/hon är nu IGEN eller hur jobbiga kollegor han/hon har - ALLA utom personen i fråga är verkligen heldinga i skallen. "Okej, hoppas det löser sig" räcker liksom inte som slutkommentar här. Utan här krävs rejäla bortförklaringar för att fly situationen! Ds

3. Smaskande
Detta har faktiskt många gånger förstört min vardag. Detta är något som jag, på riktigt hade behövt söka hjälp för. Jag kan bli rosenrasande av smaskande människor. Jag går exempelvis nästan aldrig på bio på grund av att folk inte kan lära sig att dra av lite papper på godispåsen så de slipper prassla när de ska ta en godis var femte sekund eller att Coca colan faktiskt är SLUT och att det bara är några isbitar simmandes i saliv kvar när de sitter & sörplar så människorna i den andra biosalongen knappt kan höra ljudet på sin film. Jag har fått stiga av bussar, gått ur personalrum på grund av detta..ja ni hör ju. Jag behöver vård. (Denna borde kanske varit på första platsen?)

4. De och dem
Man får gärna skriva de istället för dem. Eller gärna får man inte, men det gör inget. Inget jag stör mig på, det är liksom lite slappt & slarvigt skrivet bara. Men att skriva dem istället för de. Det är fel. Det är faktiskt så lätt som så, det är fel. Och jobbigt att läsa. Min första tanke är, har aldrig någon sagt till dem? Mamma & pappa? Det skriker ju fel. Här kommer lite hjälpmedel för er som behöver..

Man kan pröva att byta ut de/dem mot vi/oss. Grundregeln är att där man väljer vi ska man också välja de: Vi/de har inte gjort något fel. Och omvänt, där man väljer oss ska man också välja dem: Oss/dem har han aldrig brytt sig om.

5. "Det-spelar-ingen-roll-människor"
Vad vill du ha på din smörgås? Det spelar ingen roll!
Den bilen var snygg! Det tycker jag med!
Vilken affär skall vi gå i först? Mig spelar det ingen roll!
Vad skall vi köpa till Arne i julklapp? Bestäm du!

Gud, det finns ju massor man kan störa ihjäl sig på. Visst är det? Jag hade kunnat forsätta denna lista till nr 20 tror jag men risken är att ni inte tycker om mig efter det. Vad gör er irriterade? Snälla dela med er, ge mig lite skojsigt att läsa!

Men SNÄLLA tugga med stängd mun!

Kram/J