Självplågeri

Har njutit av första avsnittet av Så ska de låta. Nu skall jag kika på Wallander. Alfred jobbar natt & jag vet preciiiis hur det blir. Slutar med att jag sover med lampan tänd, lyssnar efter minsta lilla ljud är livrädd & hoppas på att Milton skall vakna & vilja sova nära sin mamma istället för i vaggan. Skickar sms till Alfred & får ett lugnande sms tillbaka. Samma visa varje gång. Jag blir alltid lika rädd av att se på sån här film. Jo, så jäkla fjantig är jag. Blir vettskrämd för Wallander.

I torsdags såg jag joss & Alfred på paranormal activity 3. Fy fasiken säger jag bara, det är för bubblan självplågeri. Var livrädd trots att jag blundade halva filmen & joss hade berättat vad som skulle ske från början till filmens slut innan vi satte på den, samt att hon blinkade till mig varje gång jag skulle vara redo att blunda eller hålla för öronen. Varför ser då en sån liten lort dessa filmer undrar ni. Jag vet inte, jag vet faktiskt inte. Skiträdd ligger jag här hemma när Alfred jobbar natt, ändå skall vi kika, jag & joss. Jag och mina lika supertuffa lillasyster. Det är bara sådana vi är, så har ni några riktiga skräckisar på lager är vi dem första som kommer se (stänga av ljudet, skrika ikapp, & kolla mellan fingrarna) den. Tips, någon?



Ett måste är massa godis, mestadels choklad & saltlakrits när
 systrarna Andersson tittar film. Tänk att jag inte en enda gång
 satt i halsen efter mina operaskrik. Otroligt.



Skrajsen kram/J