Energitjuvar

Många gånger har jag i mitt liv tänk. Va´ fasiken nu sitter jag här igen, med den där människan jag inte skulle umgås med. Eller nu hörde jag av mig till den där personen igen, jag skulle ju inte? Eller, hur kunde det gå såhär långt utan att jag satt ner foten & sa nej.?

Nu är det så att jag som person väldigt ofta säger vad jag tycker & tänker. Men när det gäller att lyssna, finnas till för människor som behöver mig eller som önskar min hjälp då är jag sämst på att säga - "tyvärr jag kan inte det". Eller "nej tyvärr, jag har inte möjlighet att hjälpa dig idag"trots att jag själv just då har nog med mitt eget. OM jag någon gång skulle säga nej till ngn som frågar efter min hjälp drabbas jag av en otrolig ångest, så det slutar oftast med att jag finns där ändå. Känner ni igen det eller är ni bättre än mig på detta? Isf tar jag tacksamt emot tips på hur man skall tänka.! Nu vill jag påpeka att jag väldigt många gånger mer än gärna lyssnar, ställer upp, handlar.. ja, vad det nu kan handla om. Men jag vill inte sätta mina egna känslor åt sidan & framför allt jag vill inte sätta mina pojkar åt sidan. För om jag säger ja (trots att jag egentligen hade velat säga nej) så säger jag ja till dem & nej till mig själv & mitt eget & indirekt till min egna lilla familj. Förstår ni hur jag menar då?

Jag har några riktiga vänner (de där som blir din andra familj), det är inte jättemånga - går att räkna på två händer. För dem hade jag gjort otroligt mycket. Utöver dessa tycker jag att det är superhärligt att ha bekanta, arbetskollegor osv att umgås med. Skratta, snacka skit eller bara utbyta åsikter över en fika. Men varför umgås man med de där negativa människorna som inte gör annat än klagar? Som får dig att känna dig sådär tung & irriterad. Efter 30 minuter så sitter man ju själv där, nerdränkt i skiten & pratar om hur kasst allting är. Nej, man skall omge sig av människor som fungerar som vitaminbrus, som ger energi & värme.

Vårda dina relationer så kan du slänga vitaminbrusen.

Sedan finns de ju de där relationerna som man så gärna hade önskat skulle varit ännu bättre. De där relationerna som du har med sådanna du tycker mycket om, kanske till och med älskar, men där man upplever att det endast är en person som ger. För i en relation med någon är det bannemej inte bara en som skall ge. Man kan aldrig ensam åstadkomma en god relation, det måste finnas växelverkan, ett givande och tagande. Det krävs två för att bygga något positivt medans det endast krävs en för att rasera det! Tänk på det mina vänner, var rädd om familjen vännerna & tjocka släkten. Var det länge sedan du hörde av dig, skicka ett litet sms bara. Var det allt för länge sedan du hälsade på din gamla farfar, medans han hälsat på dig många fler - hälsa på, hur svårt är det?

Det handlar om omsorg och värme. Någon som bryr sig om mig som person, på riktigt. Det är viktigt för den andre hur det går för mig och vad som är bra för mig. Jag känner mig utvald och inte utbytbar.

Jag själv är otroligt dålig på att höra av mig till mina vänner och vissa nära & kära, hoppas innerligt att de ändå vet om att jag finns här om det skulle vara något & att jag bryr mig ända in i hjärteroten.

Från och med nu skall jag bli ännu bättre på att tala om för de jag älskar att jag verkligen gör det. Och från och med nu skall jag inte lägga ner energi på dem som inte tänker göra det på mig. Är ni med mig?

Kram/J