Oro & så mycket kärlek

Två tuffa dagar har snart gått till enda. Två tuffa dagar med ett happy ending. Igår ringde Josephine mig på eftermiddagen & sa att hon var tvungen att åka till BlåStjärnan med hennes ursöta vovsing, Amico.

Efter en timma får jag ett sms som fick mig att rysa, "kanske måste avliva honom". Ringde upp syster på stört & hon var såklart förkrossad. Amico är inte bara hennes bästa vän (efter mig då hihi) utan har också varit ett otroligt stöd för henne i tuffa tider, inte minst med mammas bortgång för knappt ett år sedan.

Specialister på BlåStjärnan tittade på honom & tyckte att han var så pass dålig att, antingen skulle en operation på 50.000 kr vara aktuell eller avlivning. Hon skulle bli tvungen att bestämma sig på plats, det var akut. Hur tänker man när man är i chock? Hur tänker man när man är superledsen? Man tänker inte alls.

Hon väntade på hennes fina sambo som kom i ilfart, han tog upp förslaget om att ge Amico medicin som han tidigare svarat positivt på. Specialisterna var mkt tveksamma & trodde inte på förslaget men det var upp till Josephine & Dennis att avgöra vad de ville göra.

En operation var inte aktuell, inte för pengarnas skull, Josephine hade sålt alla hennes ägodelar för att få ha kvar hennes älskade Amico, men specialisterna tryckte på att efter operationen var det inte alls säkert att han någonsin skulle kunna gå igen (pga diskarna) och med all säkerhet skulle de vara tvugna att gå på rehab varje dag i oviss framtid. Det hade varit orättvist mot hunden och svårt för dem alla.

Ge honom en chans att repa sig med medicinen var deras beslut. Josephine åkte till mammas grav & bad henne gör det hon kunde för Amico där uppifrån, för vem vet vilka krafter som finns & visst gör man allt för de man älskar? Och om han inte skulle klara det ville Josephine säga till mamma att hon skulle ta emot honom med sin varma famn när han kom. När Josephine berättade detta kände jag att jag bara ville vara hos min lillasyster. Vi myste med Milton hela kvällen & tidigt imorse åkte vi tillbaka för att tillsammans vänta på samtalet som skulle komma. Samtalet som skulle tala om hur Amico svarat på medicinen. Alla hade vi ställt in oss på att vi skulle vara utan honom nu. Att Josephine skulle vara utan lille skrutten.

Så ringer det. Han har, mot alla odds, svarat på medicinerna. Han skall få komma hem. "En otroligt stark hund" sa de på BlåStjärnan. Han är fortfarande dålig , men nu är han bättre. Det kanske återkommer. Men det är skit samma.
För idag kommer han hem. Min syster är lyckligast i världen just nu. Och jag med henne.

Världens BÄSTA syster

Älskar dig Josephine

Kram/J