onsdag 23 november 2011

Min lille skrutt!

Min lilla älskling har inte känts bra idag heller. Han är gnällig & känns orolig. Dessutom blir han sådär plötsligt ledsen (typ som om han har ont i magen) & kan gråta nästan hysteriskt runt fem minuter. Åhh vad är det med min lilla pojk, min fina älskling. Man vill så gärna göra något som hjälper. Men frågan är bara vad det kan vara.. Är det magen? Kan det vara en tand som är påväg? Är det en period i utvecklingen då han är extra känslig? Är det något jag äter som han inte tål? Åh vad jag hade velat veta vad jag kunde göra för att mitt hjärta skulle få det lite bättre. Hoppas verkligen att han han är bättre imorgon igen & att det inte är något som tänker hålla i sig det här. Nu ligger han & sover så gott här brevid mig. Min lille skrutt!

Det absolut finaste jag någonsin haft!
Jag är så stolt över att vara din mamma Milton  ♥

 ♥

 ♥

 ♥
Eftersom Milton inte kändes riktigt bra sköt jag & Lise upp babygympan, den får helt enkelt vänta lite på oss. Vi gick vår långpromenad istället. Och gjorde några benövningar som Alfred lärt oss.. aj aj aj kommer mina ben & rumpa säga imorgon. Men det är bra, jag skall ge er vad ni tål.!

Idag kom världens bästa Jonas & hälsade på lilla familjen, så mysigt att träffa honom, var ett tag sedan. Och Milton trivdes toppenfint hos honom, framtida barnvakt där ja ;)

Så härligt att Josephine väntar barn nu.. så får Milton & Olivia någon liten att retas med..!Nejdå, de skall bli så tighta kompisar de där tre hoppas jag. Jag längtar ihjäl mig till jag får veta om det är en flicka eller pojke i Jossans lilla mage så jag kan shoppa till lillis. För ja ja visst, jag gillar genustänket men visst fasiken är det väl mycket roligare att få köpa några underbara klänningar & spetskläder till lillskruttan eller några härliga bodysar till lillpojken. Hade de inte velat veta hade jag väl kunnat hitta massa fint ändå men allt blir så mkt mindre personligt tycker jag.. så.. ja, könlöst. Många i den äldre generationen tycker ju att det är mer spännande att inte veta (inte veta.. oooh hemska tanke för ett kontrollfreak).. men är det inte lika spännande att få veta kön på ett ultraljud? Vårt var helt fantastiskt! Glömmer aldrig när vi fick veta att det var en pojk.. Alfreds lycka i ögonen kunde ingen missa. Det kändes som vi fick ta del av vårt barn innan han sattes till jorden. Den dagen var otroligt fin & en härlig överraskning några månader innan förlossningen och sedan ännu en till överraskning när det finaste av allt väljer att komma till jorden & visar sitt underbara jag?

Ja,ja det är väl härligt att alla själva får bestämma & att alla inte tycker lika :) Jag hade då aldrig kunnat vänta. Kontrollbehovet är för starkt & shoppingbehovet för stort.

Kram ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar