tisdag 20 september 2011

En kram

Min lilla skrutt har sovit ganska gott inatt & hör & häpna jag också. Man har nästan glömt bort hur det känns att vakna upp utvilad, det vill säga hur det är att sova 4-5 timmar i streck. Herregudarnas så skönt!

Tänk vad livet kan ta vändning snabbt, på mindre än ett år har jag förlorat min älskade mamma, flyttat & inte minst blivit mamma till den mest underbara lilla pojk jag någonsin skådat. Jag har fått erfara livet när det är som allra värst men också när det är som finast. Och helt klart är det viktigaste och bästa här i livet alla fina & varma relationer vi har till människor i vår närhet som betyder massor. Alla vet vi att vi skall vara rädd om dem, men hur lätt är det väl att ta människor för givet? Snälla ni, ta upp telefonen och ring till de som betyder mycket i ert liv, berätta för dem att de är viktiga för dig. Kanske saknar du någon som du idag inte pratar så mycket med som du skulle önska. En dag kan det faktiskt vara för sent. Vi har tyvärr ingen start & slut-biljett till livet, det kan ta vändning fortare än vi anar, ung som gammal, fattig som rik. Och inget är så tärsamt på själen som att ha saker som man ville ha sagt men aldrig hann. För chansen gick oss inte bara förbi, den fanns där, vi lät bara bli att ta den - eller hur?

Jag & Alfred fick veta att vi väntade barn bara någon dag efter min mammas bortgång. En konstig känsla, jag förlorade min mamma & inuti mig växte ett barn, mitt barn. Hon hade blivit världens finaste mormor till Milton & det gör mig ont att jag inte hann berätta för henne att jag skulle bli mamma & hon mormor. Men jag vet att hon ser mig idag och hon ser min fina son. Miltons änglamormor.

Så ta er tiden att idag berätta för de ni håller kär att ni faktiskt gör det. Och tänk på, de som utger sig och till synes är starka är oftast de som inte haft någon att vara svag hos. Kanske behöver även de en famn, en kram. Eller det behöver vi alla emellanåt.

KRAM & kärlek / J

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar